Femundlöpet 2006

1 februari

Resan till Röros

Det var snö och vitt på marken i Kalmar. En klar vacker himmel. Flygresan till Stockholm blev till en vacker geografilektion. Så fort planet lyft från flygplatsen i Kalmar så kunde man se Ryssby kyrka och Läckeby kyrka.

Strax därpå uppenbarade sig Ålem, Mönsterås, Mönsterås bruk, Påskallavik, Oskarshamn, Figeholm och när vi passerade Fårbo kunde man studera den nya trafikplatsen från luften. Kärnkraftsverken ute vid Simpevarp gick inte att missa.

I Stockholm var det mindre med snö. Just som vi klivit på SAS MD82 till Östersund och uppmanats ta på bälte så kom besked om att tekniker funnit ett oljeläckage på noshjulet och gett planet flygförbud. Som tur var fanns en annan MD82 på gaten strax intill och vi kunde byta. Det tog fyrtio minuter.

Under resan upp till Östersund försvann snön. I Östersund regnade det när vi blev upphämtade av Kim, Sven och Susanna som kört uppifrån Kiruna.

Först körde vi söderöver mot Mora, passerade Åsarna. Sedan vek vi av till väg 84 mot Röros. Vi passerade Vemdalen (Who's dale?), Tännäs och Funäsdalen.

Bunkrade i Funäsdalen med bränsle och godis innan vi åkte över till norska sidan. Märkligt. För femton år sedan var det svenskarna som åkte till Norge för att handla billigt. Idag är butikerna på norska sidan igenslagna. Nu är det norrmännen som åker till Sverige för att bunkra.

Vid sjutiden var vi framme i Røros. Du kan läsa mer om Røros här.


2 februari

Lugnet före stormen


Under torsdagen pågick förberedelser för fullt. Alla bilar och vagnar stod uppställda runt idrottsplatsen och campen. På kvällen ska den öppna klassen starta inne i centrum av Röros. De kör med 678 km med tolv hundar i spannet.

Kim startar på fredag i F400. De kör 428 km med åtta hundar.


Ferdinand, en av Kims bästa hundar.


Kim har drygt ett dygn kvar till start.


Team Norway är favoriter i loppet. Efter att ha gjort ett antal bedrifter med hundspann har förarna som ingår i Team Norway fått sponsorer som servar dem. Alla ekipagen har motivlackade bilar som syns lång väg.

Robert Sörlie tittar till hundarna. I år kör han med unga hundar. Om några timmar börjar allvaret.

Slädhundskörning är stort i Norge. NRK är med och bevakar hela loppet, liksom radio och tidningar. Naturligtvis är det favoriterna som står i centrum.


Starten i F600 längs en gata inne i centrum var mäktig. Alla ekipage står uppställda i startordning på var sida av gatan innan startlinjen. Det är trångt och tätt och en förväntansfull stämning. Radio sänder direkt och speakerns röst går ut genom högtalare längs den långa gatan som stiger säkert trettio meter upp mot fjällen.

Innan start kan man gå runt och titta på alla ekipage. Men vid kl 20.00 har de flesta samlats på andra sidan startlinjen för att följa ekipagen när de ger sig iväg uppför den branta gatan, innan de gör en högersväng och passerar ut på en bro över en bäck för att därefter ge sig iväg ut i ödemarken.


3 februari

Startern närmar sig i F400


Fredag och det börjar dra ihop sig. Hundarna ska ha mat. Under ett sånt här lopp äter varje hund varje dag en energimängd som motsvarar fyrtio Big Mac.

Malet kött och torrfoder rörs ut i vatten. Under själva loppet gäller det att få i hundarna vätska.


Varje åkare har en "handler", en slags hantlangare som ska hjälpa föraren. Under själva loppet får aldrig handlern göra något med hundarna. Handlern ska bara bistå föraren.

Hundarna drar och jobbar. Föraren servar hundarna. Handlern servar föraren. Det är delegationsordningen.

Starten i F400


Alla ekipage står uppställda runt en idrottsplats. Regnet och det milda vädret har plötsligt förbytts till isande kyla. Temperaturen faller ner under minus tio grader.

Nr 99 Gunter Kriegel märks. Ständigt med ett leende på läpparna. Han har kommit till Norge ensam med åtta hundar. Han fick hjälp under starten.


Kl 21.06. Funktionären höjer klockan i luften och lillbrorsan nr 128 Kim Jonsson ger sig iväg. Lycka till!


4 februari

Röros till Langen


Först kördes en 36 km lång sträcka i extrem kyla ner mot Langen som ligger vid sjön Femunds norra ände. Nr 128 Kim Jonsson anlände kl 23.46. Efter att ha matat hundarna fortsatte de söderut. På bilden är Kim på väg ut från Langen vid kvart över två på natten mot lördag.

Langen till Femundtunet


Det här är den längsta sträckan, hela 90 km. Förarna gav sig iväg runt midnatt eller strax därefter. På förmiddagen började de anlända till Femundtunet.

Sjön Femund är nästan tio mil lång och sträcker sig längs den svenska gränsen, en mil in i Norge. Tidigare år har loppet gått in lite i Sverige, men i år kördes hela loppet i Norge. På bilden är det nr 84 norrmannen Didrik Sand som anländer vid Kl 11.51.

Samma tid anländer nr 117 Karoline Heia till Femundtunet. Strax bakom henne skymtar...


... nr 140 Hans Martin Vie. Bakom honom långt bort på isen syns Kim.

Femundtunet lördag eftermiddag


Kl 11.52 kommer Kim Jonsson in till Femundtunet.


Och om jag vänder på mig så ser jag ryggen på honom när han kommer till checkpunkten.


Det första förarna gör på varje kontroll där de ska stanna en stund är att hämta en halmbal och lägga ut runt hundarna. Sedan hämtar de vatten och sätter på kokning. Köket ingår i slädens utrustning. Under tiden vattnet kokar upp hugger föraren upp hundmat som sedan får smälta ihop med vattnet till en smakfull soppa - åtminstone för hundar..


När hundarna fått mat så hägrar sig lugnet. Erfarna hundar som tränat har fått lära sig att utnyttja all möjlig tid till att vila.


Föraren får möjlighet att ägna sig åt andra saker än hundarna. Det är dags att inventera och se vad som behövs för nästa sträcka.


Femundtunet är en vacker plats.


5 februari

Femundtunet till Övre Rendal


Kims mål är att slutföra Femunden. Erfarenhetsmässigt så är det åtminstone hälften av förarna som inte slutför loppet. De tvingas bryta av olika anledningar. Vanligast är att de kör för fort på de första sträckorna så att hundarna tar slut. Därför tar Kim det extra lugnt i början och låter hundarna få vila. Det gör att han hela tiden är bland de sista som faktiskt kör.

Kl 16.34 ger han sig iväg på den 70 km långa sträckan mot Övre Rendalen, eller Sövollen som platsen heter. Det har börjat snöa.

Sövollen ligger på 800 meters höjd. Hela loppet går upp och ner över fjällen. Det var minst en höjd på varje delsträcka - något som både är pressande för hundarna, men också tufft för förarna. Snöandet fortsatte och tilltog under kvällen och natten.


Kim anlände till Søvollen vid kl 00.46 på natten mot söndag. Då hade han varit igång nästan två dygn, sedan fredag morgon. Han var trött och hungrig.

Varje tävlande måste ta en tolvtimmarsvila och en fyratimmarsvila. Kim tog tolv timmars vila i Søvollen.

Sövollen söndag förmiddag


Snöandet fortsatte. Det här är klassiskt vinterlandskap, tio mil norr om OS-staden Lillehammer. Vi är 800 meter över havet. På väg mot Sövollen passerade förarna en punkt som var drygt 1200 meter över havet. Fäbodarna finns att ta skydd i. Kim och de andra förarna hade att samsas om ett sjuttiotal bäddar i ett tiotal stugor.

Vägen upp till Sövollen är helt omöjlig även för bilarna. Backen som slingrar sig längs med fjällsluttningen är brant och smal. Det snöar och är extremt halt. När det känns som brantast kommer en parkering och en skylt och "kättingplats" där man ska stanna och lägga på snökedjorna. Därefter blir det verkligen brant...


Klockan är tio på förmiddagen. Det snöar ymnigt och har så gjort under hela natten. Det känns som om temperaturen är strax under noll, men i verkligheten är det femton minus. Höjden och den torra luften bidrar till att kylan inte känns obehaglig.

Hundarna finns där nånstans under snön. Dags att laga mat åt dem och försöka få igång dem.

Kim vaknar pigg och glad med nya krafter. Han talar redan om nästa gång och beklagar sig för att han kanske lagt på för mycket mat i packningen. Upp till Sövollen hade han minst femton kilo för mycket hundmat med sig att släpa på.

Förarna lämnar Sövollen


Nr 99 Gunter Kriegel tog sin tolvtimmarsvila vid Femundtunet. Han slog i ena knäet strax efter start och hade ont. Men efter tolvtimmarsvilan verkar han ha återhämtat sig.

Det här är hans första riktiga långlopp. Han tvingades tidigt lämna hundar - bland annat den enda ledarhunden han hade. Kvar i spannet är bara unghundar - bara två år gamla. Han själv tvingas springa före stora delar av sträckorna för att agera ledare. Men trots att han får jobba hårdare än de flesta så verkar han hur pigg som helst. Han anlände till Sövollen vid halv sex på söndagsmorgonen och gav sig iväg vid elvatiden.


Nr 117 Karoline Heia kör också Femunden för första gången. Här ska hon ge sig iväg från Sövollen.


Nr 137 Jan Pauli Vold har kört tidigare. Här ger han sig iväg från Sövollen.


Cowboy, den svarta och vita hunden längst fram är en av Kims starkaste hundar. En riktig slithäst som kämpar på om det finns ett spår som visar vägen. Kims handler Sven håller honom medan Kim lättar på snöankaret...


... och ger sig iväg mot Tynset.


6 februari

Det snöar i Tynset


På söndag eftermiddag hade det kommit två dm snö. Men uppe på fjällen låg det i drivor och kunde vara allt från ingen snö upp till meterdjupa drivor. Det snöade kraftigt när han fortsatte upp mot Tynset, ännu en av alla dessa norska städer som bara finns och ser välmående ut.


Och snöandet bara fortsatte. Genom Tynset löper en fjord som fungerade som checkpoint för hundspannen. I bakgrunden syns den mäktiga landsvägsbron över fjorden. Bron var helt byggd i trä.

Det var tufft till Tynset, även på bilvägen där vägförhållandena var mycket dåliga. Spåren snöade igen och käpparna som visar vägen var bitvis bortblåsta. Några blev kvar uppe i fjällen och tävlingsledningen beslöt att frysa loppet. Man avvaktade till alla ekipage hittats och ingen fick ge sig ut i spåren.

Bara att utnyttja stoppet för att vila och avvakta morgondagen. Kim somnar redan innan jag hunnit ner i min sovsäck.


Vid tio vaknar vi. Man letar fortfarande efter försvunna ekipage. Vi ser fjällen runt Tynset bli synliga och försvinna i vandrande snömoln. En skolklass har kommit ner och tittar på hundarna. En liten kille tittar på sin fröken och undrar om de inte kan få ta med en av hundarna till skolan.
- Nej du får icke ta med nåen hund! svarar fröken myndigt.

Det är kallat till information vid tolv. Cafét på Tynset Motell börjar fyllas av förare och handlers. I Tynset blir loppet gemensamt för båda klasserna F600 och F400. De båda klasserna går parallellt de sista sträckorna in mot Röros. F600 har kört en extra sväng runt Grimsbu.

Halv ett kommer tävlingsledningen och meddelar att alla kommit tillrätta och att man fortsätter med en transportsträcka med en omstart kl 14.00. Förarna startar med en minuts mellanrum i samma ordning som de anlände. Det snöar fortfarande och fördelen är att man kan köra före och göra spår och sedan hinner aldrig spåren snöa eller blåsa igen.


Nr 117 startar.


Ett koppel av förare ger sig iväg.


Kim startar omkring kvart över två.


Runt fjorden är höga vallar byggda - och de verkar behövas. Vattennivån har varit hög några gånger...

Tynset till Tolga


När Kim har startat från Tynset så plockar vi ihop och går på Domusrestaurangen och äter. Känner oss lite smutsiga efter fyra dagar utan dusch och tandborste...

Vi har två mil bilväg till Tolga. Slädarna har fyra mil som vanligt över en fjälltopp.

Kim anländer och kör i princip bara igenom Tolga. Han fick ju vila ordentligt i Tynset. Efter Tolga är det ytterligare fyra mil till Os och Hummelfjället.

Os och Hummelfjellet


Nu sitter jag på kafeterian på Hummelfjellets skidanläggning. Klockan är strax efter 21 och förhoppningsvis kommer Kim före midnatt. Det blir tajt med tiden. På internet syns medelhastigheten på varje sträcka. Det började med 13-16 km/h och är nu nere på 5-6 km/h. Det betyder att Kim behöver 14 timmar till sista sträckan. I Os måste han ta ut sin fyratimmarsvila.

Det snöar för fullt ute vilket betyder att spåren blir svåra att se. Sikten försämras och det är svårt att se käpparna - vilket tvingar ner farten och orsakar stopp då föraren måste springa och leta efter käpparna medan hundarna står fast i snöankare.

Jag såg just på Östnytt ett fint reportage om Femunden. NRK har följt hela loppet. Interju med vinnaren och rapporter och intervjuer med de som fastnat.


Kl 21.20 strålar nr 99 Gunter Kriegel in. Ständigt leende utan ledsamhet och han verkar aldrig bli trött!? Han har bara fem hundar kvar. Unga hundar som han själv får leda. Han hann ge sig iväg innan loppet frystes och han klarade sig på nåt sätt över fjällen och ner till Tolga och nu är han här i Os.

I Tyskland är det svårt att träna eftersom det inte finns nån allemansrätt. Han är dåligt klädd. Men hans inställning är oslagbar. Han är en vinnare där inget nederlag kan knäcka honom.

Han verkar ta varje motgång med en klackspark - äh, det där spelar ingen roll, det fixar sig ändå... Vid starten vrålade han ut adrenalin. Funktionärerna drog på munnen och han körde iväg på ett äventyr som han omöjligt kunde förutse. Men han klarar sig ändå.


7 februari

Fyra timmars vila i Os


Kim anlände till Os vid 01.19 på natten. Det är sista kontrollen före mål och han måste ta sin fyratimmars vila här. Han fick sova en dryg timme extra och gav sig iväg först vid åttatiden på de sista sju milen mot Röros.

Hundarna har sprungit 36 mil och är trötta och svårstartade. Han får springa först och jaga iväg dem.

I Os lämnar han ytterligare en hund och kör de sista milen med sex hundar. Den hunden han lämnar har ätit dåligt sista sträckorna och har inga krafter kvar. Risken finns att hunden inte orkar springa själv och att han måste ta honom i släden. Därför lämnar han honom.

Glada men trötta förare i mål


Kl 12.14 kommer nr 99 Gunter Kriegel in till mål. Gissa om han är glad!


Kl 14.11 anländer nr 117 Karoline Heia till Rörås.


Kl 14.24 kommer nr 124 Geir Vigdal Askim in till målet.


Kl 14.46 anländer Jan Pauli Vold till målet i Rörås.


Så här ser Jan Pauli Vold ut på närmare håll.


Samma tid, kl 14.46 gick även nr 133 Tor Einar Skogesal i mål.

Kim går i mål


Kl 17.35 kommer nr 128 Kim Jonsson fram till målgången i Rörås. Vi tar emot honom och tar hand om hundarna samt skickar in honom till duschen för att tvagas...

Banketten avslutar Femundlöpet


Kim är nyduschad och nästan hela familjen är samlad till banketten på Bergstadens hotell i Rörås. Morsan längst bort. Kim och så storebror som håller i kameran.


Maten ska vi inte bara tala om... Rökt och gravad lax. En massa goda patéer och skaldjurssallader och andra delikatesser...


Och varmrätten. Rotmos och fläsklägg och kokkorv och potatis och kokt lax och rödkål och annat grovt - ja suck..., hungrig behöver man inte vara...


Min förrätt ser ut så här. Rökt och gravad lax och äggröra och skaldjurssallad och skaldjurspaté och ett ägg med kaviar på och lite fibrer i tunnbrödet.


Stefan Falter och Kim Jonsson. Stefan kom på 13:e plats. Kim kom 52:a plats av totalt 89 startande.


Gunter fortsatte naturligtvis att stråla.


Och här är de första tre förarna i den öppna klassen som körde långa loppet. Tvåan Bjørnar Andersen till vänster och trean Hilde Askildt flankerar vinnaren Petter Jahnsen.


Tack till
Kim, Sven och Susanna

Och ett tack till arrangörerna och de andra förarna för en spännand vecka!